Felix Gmelin, ”Vi önskar dig välkommen till en aktiv, inspirerande och deltagande dag!”, video, 2017
Beskriv din konst med tre ord: Övningar, repetitioner, upprepningar.
Hur ser din arbetsprocess ut? Min mor är violinist. För att lära sig ett musikstycke går hon bakåt. Hon börjar med den sista frasen, spelar den, sedan inkluderar hon frasen som kommer före och spelar den igen, upprepning och metod. Det är magiskt. Hon fastnar inte i något som är svårt att spela. Jag lärde mig mycket av hennes metoder.
Själv har jag undervisat på konsthögskolor i många år. Det har gett mig ett intresse i hur teori omsätts i praktik. Vad återstår av idén när den omsätts i realiteten? Jag är intresserad av hur övningar, när de misslyckas, gör narr av övningarnas ideologiska innehåll. Det blir ju sällan som man tänker när saker skall göras, eller hur? Detta gäller både i konsten, livet och inte minst inom politiken.
I min egen arbetsprocess följer jag Louise Bourgeois’ utmärkta motto: ”I Do, I Undo, I Redo”. Man bygger upp och raserar om och om igen. (Destruktion är underskattat.) Det svåra är dock att veta när man ska stanna. Syster Mary Corita Kent har kloka råd kring detta, i sin ”10 Rules for Students, Teachers, and Life” säger hon: ”Don’t try to create and analyze at the same time. They’re different processes.”
Vad inspireras du av? Jag läser tidningen. Världen är alltid långt mer chockerande och besynnerlig än allt vad vi kan uppfinna.
Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? Inga. Jag hittade en plats att arbeta utifrån när jag började lyssna till vad konstnärer sade och slutade att kopiera vad de gjorde.
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? Uwe Laysiepen alias Ulay. Vi höll en kurs på Konstfack tillsammans 1995 och den betydde mycket för mig angående metodik och process.
Vilket konstverk önskar du att du gjort själv? ”Rest Energy”, 1980 av Ulay/Marina Abramović.
Vad är konst till för? Konsten har kraften att förändra världen med de legender den kan skapa. Den har grundat nationer såväl som förstört äktenskap. Den har potential att skapa en motkultur till likgiltiga globala köpcentra och kan väcka frågor i samhället som politik, vetenskap, juridik, religion och media uppenbarligen inte kan. Vad skulle världen vara utan konsten? En värld med bara media, politik, vetenskap, juridik och religion. Skulle den vara uthärdlig?
Vad är konst inte till för? Jag är intresserad av kulturens roll i samhället och hur konstnärliga metoder kan användas i tider med social förändring. Och hur social förändring i sin tur kan bli en del av en personlig kulturell praxis. Men vad konsten kan göra är inte bara upp till oss konstnärer att bestämma. Det beror också på hur tolkningen av vårt arbete fungerar. Och ibland undrar jag om inte samtidskonst är som Europeiska unionen: en bra ide men ganska hjälplös när det gäller att lösa verkliga problem.
Vilken åtgärd skulle främja konsten? Vi kan sluta använda ord som kommer från andra discipliner när vi pratar om konst. Ordet ”strategi” kommer från marknadsföring. Ordet ”avantgarde” kommer från militären. Varför använda dem för konst? Vi kunde skapa vår egen terminologi tänker jag. Vi borde definiera oss själva och inte låta oss bli definierade av andra.
Felix Gmelin är just nu aktuell med separatutställningarna ”Vi önskar dig välkommen till en aktiv, inspirerande och deltagande dag!” på Stefan Karlssons museum för dålig konst i Göteborg, (17 februari – 8 mars 2018, modko.org), och ”A Story for You to Continue” på Fotogalleriet i Oslo, (2 mars – 29 april 2018, fotogalleriet.no).
